Kattsnuva

Allvarlig kattsnuva är ovanligare idag än innan det fanns vaccin mot sjukdomen men fortfarande drabbas många katter av mer eller mindre allvarlig kattsnuva. Vaccin mot kattsnuva ger skydd mot sjukdomar som orsakas av herpes- och calicivirus.

Sjukdom orsakad av calicivirus är vanligare än sjukdom orsakad av herpesvirus.

---

Herpesvirus

Herpesvirus är kortlivat i miljön och överlever inte längre än ett dygn. Smittspridning sker därför huvudsakligen när katterna har nära kontakt. Viruset kan också transporteras på till exempel fuktiga händer och smitta på så sätt, men detta är inte lika vanligt som via direktkontakt.

Herpesvirus kan orsaka olika typer av sjukdom. Vanligast är en allvarlig övre luftvägsinfektion hos kattungar. De blir ofta kraftigt allmänpåverkade: de får feber, blir slöa och vill inte äta. De nyser, får en kraftig snuva och ofta också ögoninflammation som gör att de kniper med ögonen.

De kan ha ett kraftigt flöde från nos, ögon och mun (dreglar). I allvarliga fall kan de också få andningssvårigheter. Hos små kattungar och vuxna katter med ett dåligt immunförsvar kan dödligheten bli hög, men för övriga katter är den låg. Den kraftiga, akuta infektionen kan dock ge så allvarliga skador att katterna får kvarstående problem med kroniska inflammationer i näshåla, bihålor och ögon.

---

Calicivirus

Calicivirus är lite härdigare än herpesvirus och kan överleva i miljön i uppemot en vecka, kanske längre om det är fuktigt. Den vanligaste smittvägen är dock direktkontakt även för Calicivirus. Calicivirus orsakar oftast en mildare sjukdom än herpesvirus. Det mest typiska är feber, sår i munhålan (framför allt på tungan) och lindrig snuva. Såren i munhålan kan göra att katterna dreglar mer än normalt.

Typiskt för en del Calicivirus är att de orsakar feber och hälta hos kattungar. Hältan kan variera mellan olika ben och går som regel över på ett par dygn. Långvarig infektion med calicivirus har kopplats ihop med munhåleinflammation. I princip alla katter som har infekterats med herpesvirus blir bärare av viruset som då ligger vilande i kroppen för resten av livet.

Katter som bär på herpesvirus kan ibland utsöndra viruset och är då en smittrisk för andra katter. Katter som infekterats med calicivirus kan också bli kroniska bärare av virus, men de flesta blir det inte utan slutar efter ett tag att utsöndra virus. När katterna bär på Calicivirus ligger virus inte vilande utan det utsöndras i saliven mer eller mindre hela tiden.

I en svensk undersökning hade 14 procent av kattuppfödningarna med helt symtomfria katter någon katt som utsöndrade calicivirus. En sådan katt är en smittrisk för eventuella kattungar. De flesta vacciner är utvecklade för att skydda djuren mot sjukdom, inte mot att bli smittade. Detta gäller även för vaccinen mot kattsnuva. Det innebär att vaccinerade katter kan vara bärare av virus och smitta andra katter.

Kattungar får ett skydd mot sjukdom via modersmjölken när de diar. Detta skydd gör att ungarna kan smittas av sin mamma om hon utsöndrar herpes- eller calicivirus, utan att de visar några eller endast mycket lindriga symtom. Dessa ungar kan sedan i sin tur smitta andra katter. Detta är en förklaring till att trots att sjukdomen kattsnuva är mindre vanlig nu när många katter vaccineras så är virusen inte mindre vanliga. I flera länder har man tagit virusprov från katter och konstaterat att vaccinationerna till trots så har de friska virusbärarna inte minskat i antal.

---

Vaccinationer
Alla kattungar ska vaccineras mot herpes-och calicivirus (kattsnuva). Om smittrycket är högt kan man ge en extra vaccination tidigt, från sex veckors ålder. Till grundvaccinationen hör också en vaccination vid ett års ålder.

För vuxna katter som lever under ett högt smittryck krävs därefter årliga vaccinationer. Om smittrycket bedöms som lågt räcker det att vaccinera vartannat till vart tredje år. Eftersom kattsnuva är en kontaktsmitta är det kontakt med andra katter som är en smittrisk, ju fler katter desto högre smitt-tryck, framför allt om katterna tidigare har haft symtom på kattsnuva.