Kattens blodgrupper
Och Kattungedödlighet (Neonatal Isoerytrolys)

Precis som hos människan har katter olika blodgrupper. De har dock inte samma blodgruppssystem (ABO och Rhesus) som humant blod har. På ytan av de röda blodkropparna finns det flera olika proteiner som kallas för blodgruppsfaktorer. Blodgruppsfaktorerna är ärftliga, och gör att vi har olika blodgrupper. I de olika blodgrupperna finns vanligtvis antikroppar mot andra typer av blod än den egna. Detta kan ställa till allvarliga problem vid diande av kattungar. (Och naturligtvis även vid blodtransfusioner.) Antikropparna förstör blodkropparna (hemolys) i främmande blod, om de tillförs via modersmjölken till kattunge som har en annan blodgrupp, som inte har samma blodgrupp. På katt känner man idag till tre olika blodtyper. A, B och AB

A-typ
Detta är den vanligaste typen. Den ställer inte till med några "problem" vid kattungekullar när katthonan är av A-typ. A-blod nedärvs dominant över B.

B-typ
Finns i olika hög grad hos birma, perser, britter, devon rex, somali och abessinier. Man uppskattar B-blodet hos somali och abessinier till ca 20% generellt över rasen. B-blod har antikroppar mot A-blod, det är därför det kan ställa till problem inom aveln. En katt med blodtyp B, har dock inte defekt blod. Den har en ovanligare typ av blodgrupp än genomsnittet.

AB-typ
Detta är den ovanligaste typen, den finns på ca 1 % av katterna. Den skall inte förväxlas med A-typ som bär på anlag för B (Ab). AB är en egen blodtyp.

Men om din honkatt har blodgruppen B och paras med A hane, blir det problem. Vad som då händer är, att honan normalt föder sin kull, men tyvärr genom sin modersmjölk " förgiftar" sina små. Katter har i sitt blod antikroppar mot främmande blodgruppsfaktorer. A katter har mycket lite antikroppar mot blodgrupp B, eller så har de inte alls några. Dessa antikroppar kan inte passera moderkakan till den ofödda ungen. Men när ungen är väl född, får den genom modersmjölken dessa antikroppar. Under kattungens 48 första timmar kan antikropparna upptas via tarmsystemet till ungens blodcirkulation. Antikropparna bryter ned kattungens röda blodkroppar, vilket oftast leder kattungens död inom några dagar. Detta kallas neonatal isoerytrolys.

Första symtom är brunrött urin, gulaktiga slem-hinnor, trötthet och ovilja att dia. Men kattungen kan också dö plötsligt utan att ha haft några symtom alls. I de lindrigaste fallen kan kattungen få kallbrand i svansen och svanstippen torkar bort. Detta kan ske redan i livmodern. Ungarna som insjuknat kan mycket sällan räddas. Även om ungarna som visat de första symtomen, genast åtskiljs från sin mamma och stödmatas, är ungarna tillfriskande mycket osannolikt. Eventuellt kan deras liv förlängas med några dagar.

Vill man vara på den säkra sidan, och slippa obehagliga upplevelser i form av till synes friska ungar som dör efter ett-två dygn, skall man blodgruppera sin avelshona innan parning. Även kolla med den tilltänkta hanen så han har en passande blodgrupp. Det kan vara en billig investering. Särskilt på raser och linjer där man vet om att det förekommer B-blod.
 

Genetik kring Neonatal isoerytrolys
Blodgrupperna nedärvs enligt Mendels lagar. Blodgruppen A består av AA eller Ab och B blodgruppen av bb. Om du parar din B (bb) hona med en A(AA) hane kommer alla ungarna att insjukna, eftersom ungarna då till 100% A(Ab) katter. Ungarna får då via modersmjölken antikroppar mot den blodfaktor de ärvt av sin far. Om hanen är A(Ab) kommer ungarna att till 50% att insjukna då deras blodgrupper blir A(Ab) och 50 % förblir friska med blodgruppen B(bb).

Vet man detta innan parning, kan man naturligtvis försöka hitta en hane som också har blodgruppen B. Då sker ingen hemolys av ungarnas blod. De får dock alla blodgruppen B, vilket kanske inte är önskvärt om man ämnar fortsätta avla på den linjen. Det är inte heller så lätt att hitta en hane med blodgruppen B.

Man bör överväga om man vill para sin B-hona, med allt det extra arbete detta innebär. Jag skulle inte rekommendera det faktiskt!

Man måste vakta på honan, så hon inte hinner få sina ungar i ett obevakat ögonblick. Ungarna får under inga omständigheter hinna dia mamman. Endera måste man ha en annan amma, som kan ge di åt ungarna de första två dygnen. Ska man lägga ungarna till sin rätta mor efter den tiden, måste försöka hålla mjölkproduktionen igång på henne. Det andra sättet är att handmata ungarna. Sätta en kroppsstrumpa eller babyset, på mamman så ungarna inte kommer åt att dia, men att de kan ligga hos henne och hon kan sköta om dem under dessa dagar. Detta är tyvärr ofta väldigt påfrestande för en kattmamma som väldigt gärna vill dia sina barn, plus att hon kan få mjölkstockning. Fundera noga om du vill ge dig in på det.

Det finns för närvarande inget blodgruppslaboratorium för katt i Sverige. Man tar blodprovet hos sin veterinär, och sedan skickar man det själv i ett vadderat kuvert till ett laboratorium, i t ex Finland för analys, tillsammans med denna ifyllda remiss: klicka

Svar kommer inom en vecka per mail och post. Skicka gärna med en kopia av kattens stamtavla.

Provet skickas till:

Mer att läsa om blodgrupper finner du på SVERAK`s hemsida www.sverak.se
under artiklar- Blodgrupper, Blodgruppsnytt

Mer info hittar du här