Smittvägar
Virus förekommer i saliven och i blod hos infekterade katter och de viktigaste
smittvägarna tros vara via bett eller sår. Den smittvägen förklarar också varför
2-3 ggr fler hankatter än honkatter är smittade. Experimentellt kan smittan
överföras på många olika sätt men endast slagsmål (d.v.s. bett och sår) verkar
medföra någon påtaglig smittrisk i praktiken.
Till skillnad från vad fallet är för flera andra retrovirus (tex HIV och FeLV)
blir kattungarna till infekterade katthonor sällan smittade, vare sig under
dräktigheten eller digivningen, såvida inte honan blir smittad under
dräktigheten (se nedan). Det verkar som om höga antikroppstitrar hos honan
skyddar ungarna.
FIV är en mycket ovanlig infektion i Sverige. SVA diagnostiserar ett fåtal fall
årligen men i länder med stora halvvilda kattpopulationer kan upp till ca 30% av
katterna vara smittade. Katter som strövar fritt utomhus i områden där det finns
många katter löper större risk att utsättas för smittan än innekatter och lugna
raskatter i uppfödningar. Sjukdomssymtom ses framför allt hos äldre katter.
Antikroppar kan påvisas i blod (utan
tillsats) som skickas till SVA, Avdelningen för virologi, Travvägen 20, 751 89
Uppsala.
Diagnos
Eftersom FIV stannar kvar i kroppen hos katten när den blivit infekterad vet man
att en katt som har antikroppar är smittad med FIV. Det kan dock ta ända upp
till 8 veckor efter infektionstillfället innan antikropparna bildas. Därför kan
man behöva göra flera provtagningar för att kunna utesluta FIV om man misstänker
att det första provet togs i ett akut stadium. De allra flesta katter har
påvisbara antikroppar under hela den kliniskt friska fasen och under slutfasen.
Vissa katter kan få ett så stört immunförsvar att de helt saknar FIV-antikroppar
i slutstadiet av sjukdomen vilket gör att diagnosen då kan vara svår att ställa
Symtom
Eftersom FIV, precis som HIV, skadar
immunförsvaret utgörs de viktigaste symtomen av en ökad känslighet för andra
infektioner. FIV medför bland annat att mängden vita blodkroppar minskar. Det i
sin tur påverkar antikroppsproduktionen och försvagar kattens immunförsvar. Inga
av de symtom som kan ses är unika för FIV.
Nyinfekterade katter kan få en kort akut sjukdomsperiod med lite feber och
nedsatt allmäntillstånd. En del kan bli inflammerade i mun, ögon, hud, tarm
eller luftvägar samt få lymfknuteförstoring. Hos många katter uppmärksammas inte
det akuta stadiet.
Efter det akuta sjukdomsstadiet infinner sig en kortare eller längre fas då
virus etablerar sig men katten är kliniskt frisk. Fasen brukar vara minst 3-5
år, innan sjukdomen bryter ut. När sjukdomen brutit ut har katten en allvarlig
klinisk sjukdom, som är orsakad av smittämnen som inte skulle föranleda några
symtom hos en katt med friskt immunförsvar. De vanligaste syndromen som
associeras med FIV-infektion är inflammation i munhåla samt en kronisk övre
luftvägsinfektion. Symtombilden omfattar även febertoppar, förstorade
lymfknutor, avmagring, tumörer (ofta B-cellstumörer), CNS-symtom, och kronisk
inflammation i hud, ögon eller tarm. Katterna kan ha en anamnes
(sjukdomshistoria) med återkommande sjukdomsperioder men också perioder som är
relativt symtomfria däremellan. Trenden är dock att de blir allt sämre.
Om katter infekteras med FIV under dräktigheten förs virus över till ungarna
såväl före som efter förlossningen. Detta ger upphov till olika typer av
reproduktionsproblem.
Förebyggande åtgärder
Det finns inget vaccin tillgängligt i Sverige. Om den egna katten mot förmodan
skulle vara smittad kan den leva i många år till innan den visar några
sjukdomssymtom som är relaterade till FIV. En smittad katt ska självfallet inte
tillåtas att vandra fritt ute bland andra katter. Katten bör heller inte ha
närkontakt med friska katter eftersom risken då finns att den sprider FIV
vidare.